Tankar från fjället

På tåget upp till fjällen fick jag tid att fundera vidare över det här med att använda sig själv i undervisningen. Jag har inte riktigt kunnat släppa det eftersom det kändes så fel när jag använde mig själv i den digitala bildberättelsen som jag visade för eleverna.

Nu har jag kommit på vad det handlade om. Det var inte alls det att jag använde mig själv som gjorde att det kändes fel. Det var ju tvärt om.

Av någon oförklarlig anledning fick jag för mig att jag skulle göra min bildberättelse lite rolig och lättsam. Förutom bilderna på mig själv valde jag ut flera komiska och lättsmälta bilder som jag visste att eleverna skulle uppskatta.

Resultatet blev också som förväntat, eleverna skrattade och kommenterade precis där jag trodde. Varför kände jag mig då så falsk?

Jag tolkade det som om att det hade att göra med bilderna på mig, när det var resten av bilderna som var problemet.

Jag är varken rolig eller lättsam. Frågan om hur man ska leva sitt liv är för mig en ytterst allvarlig fråga som inte får skämtas bort. Jag vågade nog helt enkelt inte låta frågan bli så allvarlig som jag tycker att den är.

Helt fel av mig inser jag nu.  Eleverna är ju vana vid mitt allvar och ovana vid att jag är rolig eller lättsam. Det var det som gjorde att det kändes fel. Klart att man ska använda och utgå från sig själv!

 

 

Ha det gott!

Veronica

Jagad av demoner (?)

Vissa dagar är värre än andra…och såna dagar kanske man ska behålla för sig själv. Men nu är det ju min tur och det enda jag kan bjuda på är mina gnagande demoner som bara växer.

Det börjar med en ilsken kollega som ryter i korridoren: kan du inte se till att dina elever skjuter in stolarna efter sig! Oj, stolarna. Det hade jag glömt att kolla. Så oomtänksamt av mig. Tänk om det ligger papper på golvet också…eller om jag glömt att sudda på tavla….. gnag, gnag….det första demonen har bosatt sig. Är det något annat jag glömt? Rapportera frånvaro, skicka hem omdömen, godkänna lönen, svara på enkäten….gnag…gnag…Jag har nog inte gjort tillräckligt. Och mina lektioner. …Kunde jag inte ha gjort på något annat sätt, ett bättre sätt…Har jag verkligen sett alla elever idag? Borde jag inte ha pratat mer med Calle som kom sent? ……Är det egentligen viktigt det jag håller på med? Gör jag någon skillnad?

Nu står jag och kopierar. 32 kopior. Är det nödvändigt? Tänk på träden?  Ska eleverna kanske få dela? Men tänk om de känner att jag inte tycker att de är viktiga då……

Jag går med min yngsta son och hans kompis på Gunnarsons konditori för att äta semlor. Det kostar nästan 200 kronor. 200. Det är många mässlingssprutor för barn i tredje- världen.  En påse socker-saltlösning kostar en krona. 200 barn skulle kanske kunna räddas från att dö av uttorkning. Och här sitter vi och äter semlor.     Gnag…..gnag……Men jag har kanske ett ansvar mot min son också, att han ska få ha semlor i sitt liv….200 liv mot några semlor…hur kan man försvara det?

Har demonerna väl börjat gnaga växer de bara. Det värsta är att efter ett tag handlar det inte längre om demoner utan om verkligheten……och den måste man ju på nåt sätt ta ställning till.

 En bra bild av hur det känns….(som en av mina döttrar gjort….med en av mina söner)