pånyttfödelse i juletid

”…hade man riktig otur fick man de där rytmpinnarna!” (Jonas Gardell)

ja, vi har väl alla någon gång tänkt tanken och kännt besvikelsen skölja över oss vid minst ett tillfälle under en musiklektion i mellanstadiet. Claves var aldrig någons första hands val.

Men nu tar de sin revansch; om PJ:s coola image kan innefatta en rytmpinne så finns det inte längre något som hindrar dennas renässans.

Rytmpinnen är död, leve cool-claves

appropå födelse, har det blivit någon bebis ännu Marta?

en speciell sång

Ibland går tiden för fort. Ibland går tiden långsamt men man rusar själv som en galning för att hinna med allt man fått för sig att man måste hinna med, klara av, borde, skulle, ville (inte)…..

Viktigt att inte glömma att stanna och känna, vila eller lätta på trycket med en tår eller femhundratjugosju.

Jag vill ge er denna fantastiska låt att gråta, rysa eller bara lyssna till. Jag brukar ge den till mina elever vid speciella tillfällen.

Var så goda,

mina speciellt fina vänner

möten med människor som blir till ljuv musik

vill hålla kvar vid känslan av underbara möten

möten med vänner vars röster klingar som musik i hela min kropp,

skrivna ord som ger röst åt tankar vilka jag gör till mina egna,

möte mellan en dikt, en estetisk verksamhetsuppgift, en H2:a och tre elever i ett 6 m2 stort övningsrum,

lyckan att få vara med just då

jag älskar mitt jobb! Det har gett mig dessa möten, men det är mitt ansvar att stanna upp och njuta av dem, vilket jag gjorde igår genom att sätta ihop ett bildspel till er

välkomna till mitt jobb; när det är som bäst

 

Kramar Marie

 

saknar er (oss)!

hej vänner, tonsatte igår en dikt som en present till en fin vän och fick en sådan lust att även ge den till er som ett tecken på min kärlek och saknad. Hoppas ni mår bra och att vi ses snart

kram

Marie

äntligen höstlov så att den där MEP-magistern fick ta lite plats och börja forma sig  rent fysiskt och inte bara existera som den där zombie-spöket som Per beskrev någon gång för länge sedan. 

Hur går det för er? Kan vi inte öla lite efter nästa träff och skvallra lite?

nu är skiten inlämnad

måste bara få ur mig detta och som den urvridna trasa jag är så kan jag inte göra annat än att härma Lars och bjuda på ett textmoln, fast jag skulle vilja kalla det ordbajs -mindre poetiskt och mindre svåra ord, men endå, ett avtryck av många ångestladdade timmar (bland annat i natt under strömavbrottet) och befrielsens lyckoyra måste manifesteras på något sätt

miamep

Längtar till fest och glamour, först med er kära vänner den 10:e och sedan i NY tre dagar senare.

Livet är mer än en ofärdig rapport:-D

(I-1)+(andnöd)-(sömn)+(mänskliga handledare)= I-5!!!

 

I-9

sent skall syndaren vakna

vad hände? hur kunde jag låta det gå så långt utan att handla? jag känner ju mig själv! jag känner till uppskjutarmekanismens dragningskraft, men även arbetets uppslukareffekt… är det kampen mellan dem som skrämmer mig in i apatins omhuldande fetvadderade omfamning?

Nu är isen bruten.

I sista sekunden, kanske för sent….men något blir det ju alltid

och det är K U L

här kommer ett smakprov på vad som komma skall:

(om jag inte, min vana trogen leds in i nya spår, på nya vägar… det är ju hela 3 1/2 v. kvar till inlämning. Hehe)

G R I S

är helt uppe i ett jobbigt mobbningsärende där utredningen pågått i flera veckor och imorgon skall jag och mina två kollegor äntligen konfrontera klassen efter att ha tampats med den utsatte och hans familj som initialt inte ville ta upp situationen i klassen.

Min bästis blev ”lightmobbad” under mellanstadiet. Hon var den som fick agera stand in när klassens ordinarie utstötta person inte orkade med att gå till skolan. Han, den verkligt mobbade, bytte skola i sjuan men kom tillbaka efter en termin eftersom det var ännu värre i nya klassen. I vår klass var han i alla fall någon… Han är död nu, jag känner inte till omständigheterna kring hans bortgång men jag vet att han led av depressioner och av epilepsi.

Denna tonsättning är till dig Calle med en hälsning om att jag ibland tänker på dig och önskar att jag gjort mer medans det var tid

tack Ann Sofie på saxofon och Emma på cello och Peter Pohl för en bra text /marie