Blogginlägg med hjälp av Anna Grå

Jag tänkte först göra en replik på Maries inlägg på Moodle. Detta spöklika rum med konstig stressande information (gäller detta mig?) och en känsla jag får av att inte ha hittat rätt. Den påminner om dataspelen mina barn hade när de var mindre där man kom upp till en högre nivå, eller annan värld om man gjorde rätt. Har jag inte hamnat där ännu? Åter till inlägget…om den radikala estetiken.  Alltså skriver jag här i bloggen istället. Vill skolan ha en radikal estetik? Marie, vill din skola skapa förutsättningar för det när det står emot andra behov? Jag menar inte att vi ska skylla allt på skolan, utan att bli tydligare för oss och andra vad vi vill och varför. Jag har funderat mycket på hur det blir i framtidens skola. Våra elever väljer kurser som ger meritpoäng. Det är en stor förändrning av ämnen till Individuella valet inför nästa år. Ord som lust, estetik, onyttig, praktiskt, mänskligt, skapande, oansvarig, den goda skolan dyker upp i min hjärna. Skolan måste förstå ”nyttan” med vad vi gör annars kan vi aldrig hävda oss mot de starka strömmar som kommer emot oss. När jag tittar framåt på den nya gymnasieskolan med alla seriösa, nyttiga, teoretiska kurser som är garanterat valbara och med ett medieprogram som läggs ner – vet jag inte om det kommer att bli så lätt i framtiden heller. Jag funderar just nu på hur vi ska få det stora ämnet Teknikutveckling (i den nya förslaget) att innehålla friheten att uttrycka sig och friheten att försöka skapa mening i den värld vi lever…

När vi bodde trångt i en liten lägenhet så sa vi till barnen att vi inte kunde ha något husdjur. Ni förstår nog vad som hände när vi flyttade till villa…och snart blev den lilla katten (som jag trodde skulle sköta sig själv) flera. Nu är de kastrerade, men mars påverkar dem ändå. Jag blir ständigt avbruten av en kurrande närgången hårig sak. Så nu tar bloggen slut. Jag skulle gärna prata vidare om estetiken någon annan gång med er. 

/Karin

Vardagsmorgon

Hej, här är en vanlig sketen morgon på väg till jobbet. Stäng av om ni inte står ut! Ljudet är kass, men ni hör nog en del i alla fall…Datorn har hängt sig fyra gånger och jag är ute i sista minuten. Tack ändå för att jag tvingas göra något eget nu när jag uppslukas av jobbet och livet. Skulle alldrig gjort det annars!

I morgon ses vi igen kära MEPare

Karin

Dystopi, hopp och frön

 

Jag har just läst ”Vägen” av Cormac McCarthy. Den är en dystopisk berättelse om en far och son som vandrar omkring i ett nerbränt amerikanskt landskap. Det blir aldrig riktigt ljust eller varmt i deras värld och snön som faller blandas med aska. Jag har en molande ångest i magen genom hela boken. Att vara ute i kylan och aldrig se ljuset är lätt att tänka sig in i. Jag har svårt att komma ur känslan. När jag går på gallerirunda med några vänner hamnar vi på Lars Nilssons utställning med enorma manipulerade foton som bygger på McCarthys bok. De var en av de där hemska mörka dagarna när solen inte riktigt gick upp på hela dagen. 

 Vår värmepump gick sönder och värmen sjönk i hela huset. Vi har haft 15 grader inomhus flera dagar för vår stressade hantverkare hade först inte tid att komma och är nu på semester. Jag sitter och fryser med yllebyxor och ständigt en kopp te på gång. När jag tittar mig omkring ser jag att alla små risiga växter i fönstret börjar spira med nya ljust gröna blad.  Då tänker jag att ljuset faktiskt sakta kommit tillbaka och snön har hjälp till. Jag älskar snön för ljusets och tystnadens skull. Utanför mitt förnster ligger min älskade trädgård och sover.

Det är tid att sätta frön. Det är nu vi trädgårdsmänninskor kan sitta och fantisera! Jag plockar fram mina gamla fröer och tittar i frökataloger. Det är en hel vetenskap runt hur frön gror. De kan behöva värme, kyla, mörker, ljus och mer eller mindre vatten. Det finns en hel databas som en äldre trädgårdsamatör har gjort med hur många frön som grott när han gjort si eller så…Det där är inte min väg. Jag brukar titta igenom alla fröer och planera vilka jag ska så i år. Sedan vilka jag måste så inne och förkultivera och pyssla med innan de kan flyttas ut.  Sedan kommer inte alla upp och tur är väl det för jag vet inte var jag ska ha alla innan de kan komma ut och de ska vänjas vid att vara ute i början och plockas ut och in vid kallare väder….Det som är det roligaste är när fröna kommer upp efter bara ett par dagar och allt är möjligt!  Det är svårt att se vad det är som kommit upp först innan de fått sina riktiga blad. Spännande, jag tror jag ska börja planera i morgon…

Jag får hjälp att uttrycka mig av Antony.