våren m m

Det blir långt mellan nya inlägg på trettonplusen. Här kommer ett litet textmässigt vårprimalskri. iiiiiiiiiiiiiiiiiooohoj! Har faktiskt sett “ett helt gäng” tussilago. Så då är det vår så det så…
Uppladdning inför allt det nya i höst pågår. Påverkar oss väl alla på ett eller annat sätt? En hel del jobb men också väldigt spännande med nystart.

Hoppas på MEP-träff innan våren är över! Hälsningar
Sylvia

pånyttfödelse i juletid

“…hade man riktig otur fick man de där rytmpinnarna!” (Jonas Gardell)

ja, vi har väl alla någon gång tänkt tanken och kännt besvikelsen skölja över oss vid minst ett tillfälle under en musiklektion i mellanstadiet. Claves var aldrig någons första hands val.

Men nu tar de sin revansch; om PJ:s coola image kan innefatta en rytmpinne så finns det inte längre något som hindrar dennas renässans.

Rytmpinnen är död, leve cool-claves

appropå födelse, har det blivit någon bebis ännu Marta?

en speciell sång

Ibland går tiden för fort. Ibland går tiden långsamt men man rusar själv som en galning för att hinna med allt man fått för sig att man måste hinna med, klara av, borde, skulle, ville (inte)…..

Viktigt att inte glömma att stanna och känna, vila eller lätta på trycket med en tår eller femhundratjugosju.

Jag vill ge er denna fantastiska låt att gråta, rysa eller bara lyssna till. Jag brukar ge den till mina elever vid speciella tillfällen.

Var så goda,

mina speciellt fina vänner

Vila

Vill ge nåt jag gjorde precis där någongång när Trettonplusen rullade ihop sig, föll i dvala.

Märker vi av en kort tid av sömnlöshet nu? Uppjagad av öl? Eller börjar ett verkligt uppvaknande?

Ibland när jag smugit nära den tungt vilande kroppen och gått igenom alla inlägg har jag stannat upp, slagits av vilken fin sak bloggen ändå var.

Är.

Fantastiskt.

möten med människor som blir till ljuv musik

vill hålla kvar vid känslan av underbara möten

möten med vänner vars röster klingar som musik i hela min kropp,

skrivna ord som ger röst åt tankar vilka jag gör till mina egna,

möte mellan en dikt, en estetisk verksamhetsuppgift, en H2:a och tre elever i ett 6 m2 stort övningsrum,

lyckan att få vara med just då

jag älskar mitt jobb! Det har gett mig dessa möten, men det är mitt ansvar att stanna upp och njuta av dem, vilket jag gjorde igår genom att sätta ihop ett bildspel till er

välkomna till mitt jobb; när det är som bäst

 

Kramar Marie

 

Pelikan i d dur

Tack för sedvanligt trevlig och meppig kväll på Pelikan!
Väl hemma ( rätt sent) på andra änden av Blekingegatan sjunker jag ner i, blir ett med soffan, täckt av ett blodrött bananfläckigt sängöverkast. Det är skumt i rummet. Och så händer det sig att jag fastnar i stum begrundan över teman som avhandlats under kvällen. Klinkande på gitarr, tankarna får vandra…
Tankar om mening, om hur den kommer till uttryck. Bra och dålig mening. Bra och dålig bevekelsegrund för engagemang på jobb och överhuvudtaget. Bra och dålig makt. Makt är inte enkelt, finns det olika typer av makt? Makt som längtan efter att få folk att mötas… Bruka makt (lusten att bruka makt)kan vara uttryck för en längtan efter andra, bättre möten? Men då med blicken lyft, tänker jag, utöver det egna lilla barnet som sitter nånstans i kroppen, eller i hjärnan eller var det nu sitter och vill ha sitt. Undrar hur det känns?
Och apropå möten, vad ska man göra av den lilla tid som finns kvar? Finnas i det lilla, njuta – om man kan, i den mån man kan – av allt det där konstiga, vackra, hemska myllret av mening och liv och lust? Ta strid, som Don Qixote, våga vara patetisk? Eller som ringbäraren (nästan?) utan hopp trava i många långa år genom landet av dålig mening, dålig makt…
Spontant tänker (eller snarare känner) jag: gå förbi dåliga sammanhangen med dålig mening, med dåliga maktstrukturer. – Om man inte har den där stora mängden energi i sig, och om man inte Måste bevisa för sig att man kan och duger: gå förbi dom.
Nu, på morgonen efter, gläds jag åt tanken att i rätt sammanhang, med er, så har jag hjärtat fullt av historier!
(Allt detta ovan är egentligen en översättning, av musik som klinkades fram, eller om både musiken och den här texten är en tolkning av det som faktiskt pågick, vad det nu kan ha varit, hemma i soffan och dessförinnan på pelikan – jag kanske drömde? I alla händelser ska man ju inte hålla på och tolka och förstå så mycket nu mer.)

Så fort jag har besvarat frågan om H2 vs H4, dvs  inhandlat endera modellen, så kommer även musiken att bloggas ned. – Se där, konsumtionstrollen är tillbaka i ljuset och jag med dem! Dags att börja jobba.

/Jocke

saknar er (oss)!

hej vänner, tonsatte igår en dikt som en present till en fin vän och fick en sådan lust att även ge den till er som ett tecken på min kärlek och saknad. Hoppas ni mår bra och att vi ses snart

kram

Marie

mitt i vintern

Inte så säker på att någon från kursen läser denna sidan längre, men skriver några rader i alla fall.

De något mer långväga eleverna har fastnat i snön och får hålla sig hemma idag. Man känner sig lite lätt avstängd från resten av världen i all vit bomull som hela tiden fylls på ovanifrån. Och vi ska ha öppet hus på skolan i kväll inför niornas gymnasieval. Undrar just hur många som trotsar vintern och kommer hit?

Ha det bra! Kände bara för att åtminstone fylla på sidan lite.
Hälsningar
Sylvia

Hej! Vill bara önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År. Tack för i år! Kram och hälsningar
Sylvia

äntligen höstlov så att den där MEP-magistern fick ta lite plats och börja forma sig  rent fysiskt och inte bara existera som den där zombie-spöket som Per beskrev någon gång för länge sedan. 

Hur går det för er? Kan vi inte öla lite efter nästa träff och skvallra lite?